Det var just vid invigningen av Vendels nuvarande kyrka, som gossens moder lämnade ärkebiskop Nils Kettilsson den i Erikslegenden återgivna relationen av detta mirakel. (s 320, Wilcke-Lindqvist, Ingeborg (1891-1974); "S.Erik och andra höggotiska målningsrester i Vendels kyrka", Fornvännen 1947, sid 314-20.)
Nils Allesson, ärkebiskop mellan 1292 och sin död 1305 (?!). Allesson vigde enligt Anders Alm Vendels kyrka 1310 (Vad medeltida kyrkväggar berättar, s. 14). Han gjorde långa visitationsresor och arrangerade hus för resande, så kallade själastugor, i Stugun, Ragunda och i Gästrikland byn Själstuga. Dessa hus var medel för att bryta stigmännens välde i de stora skogarna och göra resande lättare. Att bygga själstuga var en Gudi behaglig gärning som kunde göras för en annan människosjäls välgång efter döden. Detta nämns på en Uppländsk runsten.
Ur Jämtlands och Härjedalens diplomatarium (http://www.jamthistoria.se/Diplomatariet/diplomatariet.htm)
Ärkebiskop Nils (Allesson) i Uppsala kungör att han tagit brevvisaren Tore Gjurdsson från Ragundaskogen i Jämtland under martyrerna Lars' och Eriks, uppsalakyrkans och sitt eget beskydd, förbjuder att någon ofredar honom eller besvärar honom på grund av den del av ett gods i nämnda skog, som han tilldelats av uppsalakyrkan mot gästning, eller ålägger honom skatter och avgifter eller på något annat vis betungar honom.
Ärkebiskop Nils i Uppsala redogör för hur hans företrädare Jakob, när han fått reda på att resande och fattiga hade stora svårigheter och till och med riskerade livet p.g.a. Ragunda skogs vidsträckthet och dess brist på härbärgen, köpt ett ställe med omnejd för 1/2 mark och tilldelat Gyrdh, far till den nu därstädes boende Tore, och dennes arvingar detta till att brukas som härbärge. Nu vill även utfärdaren gynna en så nödvändig och gudfruktig sak och skänker därför till nämnda härbärge ett angränsande gods, som han köpt av Radger i Hammaren för 12 öre