Barmhärtighetsgärning

Stolpar nedskrivna 17/18 okt gällande en tänkt scen utifrån en av målningarna i kyrkan.

*Tilltufsad kvinna sitter i stocken utanför kyrkan då processionen med biskopen i spetsen passerar.Händelsen utspelas i sent 1600-tal. Målningen projiceras i koret. Framför bilden står skådespelare liknande de på målningen. Bilden flyttas uppåt. Kvar står då de verkliga personerna som då börjar skildra dramat.

Roller:Kvinnan som satt i stocken. Dräng, kanske med någon typ av bandage. Ung flicka. Olof Rudbeck. Ett par pojkar.

Handling i stort:Kvinna känd i bygden för sin läkekonst men som nu blivit utpekad av några småpojkar som trollkunnig. Dräng som hon hjälpt då han skadat sig men sompå grund av sin låga sociala status inte vågat träda fram till den läkekunniga kvinnans försvar.En flicka från Vendel söker tjänst som piga hos Olof Rudbeck varvid han förhör sig om flickans härkomst och bakgrund. Hon nämner då "häxprocessen" som pågår i Vendel. Olof Rudbeck som var stark motståndare till dylika företeelser skrider till handling och lyckas få kvinnan frikänd.

På vägen in mot kyrkan...

1. Någon spelar mungiga
2. Någon säljer krukor eller mat... (bara på låtsas)
3. Ett eller två barn rullar tunnband
4. Kanske någon som tigger... (blind)
5. Kanske några djur
   

Inspirationsmaterial om Vendels kyrka

På bloggen Pilgrimsled i Tiundaland finns 25 inlägg om Vendels kyrka

SKISS ÖVER SPELET

SÅ HÄR SKISSEN TILL SPELET UT EFTER HELGENS WORKSHOP:

FAS 1 UTANFÖR KYRKAN

Två gånger under eftermiddagen håller Ottar Vendelkråka en liten show om sig själv och sin tid.

Ca 45 minuter innan själva spelet börjar pågår det improviserat spel på tre stationer.

1) En båtgrav – Ottar diskuterar med publiken vad som ska läggas i och inte i graven (Stefan tillfrågas)

2) En arkitekt står och ritar i en låda av sand, ritningar av en tänkt kyrka som ska byggas i Vendel. Diskussion med publiken om hur den ska se ut (Kurt är arkitekt)

3) En kyrkklocka ska gjutas, diskussion med publiken om vad som ska stå inskrivet i klockan. (Smeden tillfrågas)

I dessa stationer kan fler delta om det finns intresse. En fiskare skulle kunna finnas med för att representera den allra äldsta tiden osv. Ev finns skyltar på varje plats om vilket årtal det är.

Så ringer kyrkklockorna och det är år 1310. Kyrkan ska invigas. Munkar uppmanar alla att ställa upp sig för procession. Munkarna ger också publiken ett kors som tecken på att de blir kristnade. En liten grupp asatroende protesterar längs med tåget, biskopen står längst fram. Så blir det en tydligare konflikt och Ottar (?) står uppe på någonting så han syns och frågar sig vad den kristna tron egentligen menar; ska man inte ha med sig nånting alls när man dör? Får man inte ha sina vapen, mat och sin hund? Vad är en människa helt naken utan kläder?

Konflikten löses upp på ett humoristiskt sätt (typ Ottar och hans vänner ger med sig när de blir lovade kyrkkaffe eller nåt sånt)

Processionen går in i kyrkan, biskopen bankar på portarna. Talar latin. På vägen in i kyrkan ser vi en kvinna sitta i stocken.

FAS 2 INNE I KYRKAN

1310 Musik (Te Deum?)

Från och med nu sitter alla i kyrkbänkarna och spelet äger rum på en scen längst fram.

Här följer något av följande:

- En sång byggd på orden ”Vad är en människa helt naken utan kläder?”

- En dialog mellan två tonåringar om Vendel idag. För eller emot. Dessa tonåringar har vi kanske lagt märke till redan utanför kyrkan då de diskuterat högljutt om detta.

- En liten scen med två pojkar som talar om att de varit med om att bygga de nya valven i kyrkan. Den här stenen har jag satt dit.

1448 Fru Agneta om sitt liv och Mariabilderna. (Kurt skriver på detta)

Målaren Johannes Iwan. (Leif funderar på detta)

1500-tal en scen där befolkningen gömmer nattvardskärlen för Gustav Vasa (vem vill fundera på detta?)

1600-tal Kvinnan som suttit i stocken utanför kyrkan står anklagad för att ha förbindelser med onda krafter när hon har botat någon. Ryktesspridning. (Anna- Britt och Christer) Association till barmhärtighetsgärningarna (frige dom fångna) och ev nutiden.

1700tal. Kyrkan byggs om, målningarna målas över. Maktpolitik. (vem jobbar vidare? Erland, Kim och Kurt har börjat skissa, se bloggen)

1870-1890 Erland skriver ner lite om allt som händer denna tid, frikyrkan, utgrävningarna, skiftesreformen. En familj i Vendel i centrum? Eller en kavalkad?

(musikinslag: en väckelsesång)

1930 pojken som suddar fram bilderna igen. Nathan Söderblom återinviger. Adolf Tollsten. (under den här tiden växer Nancy i Elsie Johanssons böcker upp som dotter i en fattig familj.)

år 2000 Elsie Johansson håller tal vid millenieskiftet

2010 Tonåringarna igen?

1700-tal upplysning vitmening

Här kommer några anteckningar från Söndagen omformade till en dialog:

Städerska: (håller för näsan) - Borde man inte sprita här, det luktar ju kadaver.
Målaren: - Ja, vi ska i alla fall vitkalka. Väggarna är ju svarta som synden, för att bara inte tala om taken.
Städerska: - Skönt att de har huggit upp rejäla fönster så att man ser något
Målaren: - Det rivs för att få luft och ljus och bänkar för alla församlingsbor
Städerska: - Men det är väl onödigt, varför kan inte vi få sitta på de bokade bänkarna som står tomma jämt. varför har slottet sex rader till exempel.
Målaren: - Hoppsan, jag trodde vi klippt bort den där repliken. En del borde censureras.
Kan vi inte sätta in ett klipp från You-Tube med Anna Ankas barnuppforstan här istället.
Städerska: - Den nya altaruppsatsen är i alla fall fin. Luther och Melanchton, det är äntligen ett par ståtliga karlar att titta på. Ja, mycket ska man se innan... Jag sprutar händerna en gång till.(gör så) Ska du inte ha en slurk du också?
Målaren: Tja, en liten klämtare kan jag väl ta för säkerhets skull, men vill ju inte sprida något i onödan. I Vendel fölier man med sin tid och river ner gamla murar. Bort medeltidens mörker häxerier, förbannelser och helgonkulter.
Städerskan: (pekar på någon i publiken) Men vad har vi här då. Dig har jag inte sett i taxeringskalendern, så du har nog hamnat i fel bänkrad. Kan du inte läsa siffror? Uff, till nykyrkan med dig bara!

Om kyrkobyggets bakgrund

I Uppsala byggde man en pilgrimskatedral för att dra handel till Uppsala och utnyttja det rika sociala nätverk som skapat ett vägnät i Norrland genom pilgrimsfärderna till Nidaroskatedralen och S Olof.

Nordportalen på Uppsalas Katedral vänder sig inbjdande mot vägen som kom från Gamla Uppsala förbi Fransiskanklostret på andra sidan ån. S Olof tronar över porten. 1310 var koret och transeptet färdigbyggt, så att kyrkan liknande ett T. Sydportalen omfamnas av snedställda strävpelare och har ett högt fönster som kallas sonens fönster. Här är S Lars skyddshelgonet med högtidsdag 10 augusti placerad. Domkyrkan invigdes 10 augusti och denna dag firas genom att S Eriks reliker bärs runt kyrkan i procession.

Det stora byggnadsprojektet påverkade omlandet, genom att kalkbrytning och tegelbränning måste utvecklas för den stora kyrkans behov. Samtidigt växte tegelkyrkor fram i Uppland. Lena, Tensta och Vendel är tre av dessa. De bär många släktdrag som förbinder dem med varandra, men också med domkyrkan. Bland annat finns den komplexa blandningen av måttsystem från domkyrkan avspeglad i Tensta och Vendel.

Vendelkyrkans västfasad med sina snedställda strävpelare som omramar ett rosfönster är ett annat drag som påminner om Uppsalakatedralen. Så är också båda kyrkorna av tegel, röda tecken i det gråa landskapet.

Vendelkyrkans bygge är kanske även en del av ett projekt för landsbygdsutveckling. Kyrkan blir en naturlig viloplats på den nya pilgrimsleden som gör det möjligt att motivera Jämtlands bönder att bli "sörkörare"och ta sina varor ned till Distinget vid Uppsala, istället för att fara över fjällen till Norge.

Förutsättningen är en helt ny social organisation som förenar hantverkskunande med kyrkliga ambitioner. Det är fransiskanerna som vigt sina liv åt att bygga upp kyrkan och som sprider kunskapen och budskapet att Guds ord kan spridas genom kyrkobyggen .



Scen: En fransiskanermunk tigger pengar till kyrkobygget och ropar ut sina argument för att bygga:

-Till Guds Ära, för Er frälsning! Den Nya tiden. Ett vackert smycke som lyser milsvitt över landskapet. En rastplats för pilgrimer och handelmän.
- Så här skall det se ut (ritar i sanden)

Några stormän skrattar högt:
- Skulle du trasige munk bygga en sådan kyrka och tror du att Jämtlands rika bönder skulle fara den långa vägen ner hit istället för till havet vid Nidaros? Knappast. Dina planer är befängda!

- Men ni måste ändå leverera tegel och kalk till Uppsala. Varför skall ni inte passa på att pryda er egen bygd med en praktkyrka. Det skulle visa styrka och framåtanda. Var med och bygg er framtida stolthet. Man skall tala om er i generationer ifall ni vågar.
- Se den här salen, den kommer att bli storartad. Tänk ett valv som himlen, målat med stjärnor högt över de röda tegelväggarna. (ritar i sanden) Det blir en levande symbol, direkt hämtad från Kosmas Indikopleustes storartade framställning av världsordningen, en väg till himlen som öppnas här i bygden. En himlastege! Här!

Fru Agneta till Örby

Bilder: KWN

Se dialog: Fru Agneta och konservatorn Anna 

"På grund av ofruktsamhet avvisade Ruben Joakims offer i Herrens tempel" Så lyder texten till de första scenerna i Vendelkyrkans Mariasvit. Berättelsen om Marias far Joakim och hennes mor Anna börjar i förtvivlan. Joakim drar ut i vildmarken för att ropa ensam till sin Gud om förbarmande och hans hustru brister ut i förtvivlad klagan:

- För jag har blivit förbannad bland Israels söner, jag har blivit förnekad och utstött ur Herrens tempel. Ååååh! Jag liknar ingenting! Jag är inte som en fågel, för även fåglarna förökar sig inför ditt ansikte Herre. Förtvivlan! Vad kan jag liknas vid? Jag är inte som ett av djuren på marken, för även de frambringar avkomma inför dig o Herre. Elände! Vad liknar jag? Jag är inte som vattnet för även det bär frukt inför dig Herre. Ack! Vad är jag då? Inte ens som jorden är jag, för också den bär sina årstiders frukter Dig till ära Herre. (fritt efter Jakobsevangeliet)

Från triumfbågens valv skådar skyddsjungfrurna S:ta Agnes och S:ta Margareta mot nordväggens Mariasvit i långhus och kor. Kanske är de målade på denna centrala plats, eftersom de är namnhelgon för systrarna Agneta (en poulär form av Agnes) och Margareta Krummedige. Fru Agneta, barnlös och sedan 20 år änka efter riksrådet Sten Turessons (Bielke) anstiftade strax före sin död att kyrkan i Vendel rustades med nya valv och målningar av Johannes Ivan i samband med att hon sålde Örby gård till sin syster Margaretas son Johan Kristiernsson (Vasa). Triumfbågens bilder av Agnes och Margareta är vända mot faderns Krummedige och modern von Thienens vapensköldar, eftersom det är dessa som kröner Mariasviten på nordväggen nedanför långhusets första valv.
Det finns en egendomlighet i framställningen av Marie Trolovning högst upp på korväggen som har med Krummediges vapen att göra. Friarna håller inte stavar som i de bysantinska bilderna i Chorakyrkan, eller i Giottos och Raphaels framställningar av legenden. Nej, Josef håller en lövad lindgren i sin hand och en friare bakom håller en gren utan grönska. Det finns legender som har denna utformning, men jag tror snarare att det avgörande för framställningen i Vendel är att lindgrenen liknar Krummediges vapen som har en stiliserad lind som enda prydnad.

Fru Agnetas klagan:

-Jag är redan gammal. Jag skall dö snart och ensam har jag försmäktat efter min makes död, 20 år levande begravd i denna ödsliga bygd . Jag som växte upp nära hovet i Köpenhamn förtvinar som gisslan här där bara skogen växer. Inte ens ett barn har jag fått. Inte en son, inte en dotter. Jag är sannerligen som Sara i Bibeln, eller Anna innan de fick Guds nåd. För mig finns inget jordiskt hopp längre, annat än om Johan min syster Margaretas son vill bevara också mitt namn från glömskan. Är det konstigt då om jag lägger hela mitt arv på att förgylla detta tempel till Marias ära, så att hon kanske ändå skall vara också min förbedjare på den Yttersta dagen.

Jag sitter i den röda stolen under triumfbågen i Vendels kyrka och tänker på fru Agneta av Örby som under sina sista år beställde och betalade för kyrkans renovering och målning, Hon måste ha känt sig övergiven i Uppland föreställer jag mig, men jag kan inte riktigt tro att hon skulle beklaga sig på samma sätt som Anna i den apokryfiska historia som framställs på väggen framför mig. Nej, fru Agneta är en kristen, hövisk kvinna som knappast skulle fara ut i lamentationer, utan håller sina känslor inombords. Hon var en tapper kvinna som sökte Guds möjligheter även i det allra största mörkret. Att hon var barnlös änka i främmande land långt från far och mor, det var en jordisk prövning som hon troligen uthärdade med det himmelska hoppet framför sitt inre öga.

Kanske fanns till och med dessa rader i hennes sinne när hon drabbades av sorg och längtan, eller kanske hade hon en präst som tröstade henne genom att påminna om de här stroferna i Uppenbarelseboken 3: 11-12

Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar ifrån dig segerkransen. Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ned ur himlen, från min Gud och mitt nya namn.

Ja, de första scenerna i berättelsen om Joakim och Anna, som jag ser från stolen där jag sitter under framställningen av S:ta Agnes och S:ta Margareta, de delas faktiskt av en pelare som framstå en smula apart om man inte försöker tolka den och ge den en symbolisk betydelse i berättelsen. Systrarna på triumfbågen, för jag tror att jag har rätt att tolka framställningarna av namnhelgonen för fru Agneta och hennes syster Margareta på detta sätt som en symbolisk närvaro av dem själva. Redan på Karl den Stores tid legitimerades detta sätt att leva sig in i de kristna hjältarnas gestalt som den högsta formen av tillämpning av Biblisk kunskap. Så det vi ser framför oss är en komplicerad allegori där den apokryfiska berättelsen om Joakim och Anna blir en bärare av systrarnas kamp för ett heligt och höviskt förhållningssätt i sina liv. Framför allt handlar det nog om fru Agneta och när vi läser historien om Maria med denna utgångspunkt blir den en berättelse om en kvinnas tapperhet och tro. Agneta lämnar sina föräldrar för att bli fru på Örby, det är en tolkning av Marie tempelgång som gör Agnetas liv heroiskt. Hon lämnar sina föräldrar för att hamna i obygden och isoleringen och använder sin tid för att närma sig Gud, så att hon i sina sista år ägnar sig åt att framställa denna fantastiska kyrkas nya dräkt som blir ett predikande äreminne under hundratals år. Det blir en predikan som påminner herrarna till Örbyhus om livets centrala värden att hålla ut i ett kristet liv och bli en pelare med Guds namn på och en plats i det Nya Jerusalem. Ur bildsviten om Maria har pelartemat och segerkransen tagits fram och gjorts centrala i altaruppsatserna från 1700-talet. Ja, vi ska kanske inte ta Agnetas klagan på fullt allvar. Kanske motsvarar den verkliga känslor hos den ensamma kvinnan, kanske framställs de som en symbolisk bild av en hövisk kultur.

Riddaren inför Maria

Bild: Wikipedia Commons

Biblia Pauperum har en sida med framställningar i anslutning till Bebådelsen. Där finns Eva som frestas av ormen, Ängeln Gabriel som kommer till Maria och en riddare som ber till Gud inför ett skinn. Det är den sista av dessa scener som jag vill säga några ord om. Texterna hänvisar till en passage i Domarboken 6 som lyder sålunda enligt 1917 års bibelöversättning:

Och Gideon sade till Gud: »Om du verkligen vill genom min hand frälsa Israel, såsom du har lovat, så se nu här: jag lägger denna avklippta ull på tröskplatsen; ifall dagg kommer allenast på ullen, under det att marken eljest överallt förbliver torr, då vet jag att du genom min hand skall frälsa Israel, såsom du har lovat.»

Och det skedde så, ty när han bittida dagen därefter kramade ur
ullen, kunde han av den pressa ut så mycket dagg, att en hel
skål blev full med vatten.

Men Gideon sade till Gud: »Må din vrede icke upptändas mot mig, därför att jag talar ännu en enda gång. Låt mig få försöka blott en gång till med ullen: gör nu så, att allenast ullen förbliver torr, under det att dagg kommer eljest överallt på marken.»

Och Gud gjorde så den natten; allenast ullen var torr, men
eljest hade dagg kommit överallt på marken. (36-38)

- Judarna vill ha tecken, säger någon i Bibeln, och kanske är det svaret på frågan varför jungfrufödseln var nödvändig. Jesus skulle motsvara alla förutsägelser om den kommande frälsaren och det är klart att Gud kan åstadkomma det. Gideon ber Gud om ett tecken två gånger, för han upptäcker att det första tecknet går att bortförklara. Precis som vi alltd söker materiella förklaringar på händelser som har uppenbar symbolisk mening hotas Gideons övertygelse av hans eget vardagsförnuft.

I Vendels kyrka möts vi direkt innanför dörren till vapenhuset på höger hand av framställningen av en riddare som böjer knä inför jungfru Maria. Det är inte orimligt att se Gideon inför det daggvåta skinnet och vi påminns om att Vendelkyrkan är en Bebådelsekyrka. Förmodligen är den orienterad mot solnedgången 4 april som motsvarar den medeltida kalenderns Marie Bebådelse 24 mars. Jag tror att det var därför som det var extra nödvändigt att bevara rosfönstret i väster när valven slogs på 1400-talet. Det har visat sig att det nu igenmurade fönstret inte kan ha varit det ursprungliga, men jag tror att detta var något högre placerat och att man därför var tvungen att flytta det när valven slogs för att det inte skulle hamna i valvmuren.

17 oktober nyckelord

Här har jag lagt bilderna från vår brainstormning. Större om man kllickar på dem