VENDELTID (arbetstitel)
FAS 1 UTANFÖR KYRKAN
Två gånger under eftermiddagen håller Ottar Vendelkråka en liten show om sig själv och sin tid.
Ca 45 minuter innan själva spelet börjar pågår det improviserat spel på tre stationer.
1) En båtgrav – Ottar och Vendela, eller någon annan karaktär från Båtgravstiden publiken vad som ska läggas i och inte i graven (Stefan tillfrågas)
2) En arkitekt står och ritar i en låda av sand, ritningar av en tänkt kyrka som ska byggas i Vendel. Diskussion med publiken om hur den ska se ut (Kurt är arkitekt)
En fransiskanermunk tigger pengar till kyrkobygget och ropar ut sina argument för att bygga:
-Till Guds Ära, för Er frälsning! Den Nya tiden. Ett vackert smycke som lyser milsvitt över landskapet. En rastplats för pilgrimer och handelmän.
- Så här skall det se ut (ritar i sanden)
Några stormän skrattar högt:
- Skulle du trasige munk bygga en sådan kyrka och tror du att Jämtlands rika bönder skulle fara den långa vägen ner hit istället för till havet vid Nidaros? Knappast. Dina planer är befängda!
- Men ni måste ändå leverera tegel och kalk till Uppsala. Varför skall ni inte passa på att pryda er egen bygd med en praktkyrka. Det skulle visa styrka och framåtanda. Var med och bygg er framtida stolthet. Man skall tala om er i generationer ifall ni vågar.
- Se den här salen, den kommer att bli storartad. Tänk ett valv som himlen, målat med stjärnor högt över de röda tegelväggarna. (ritar i sanden) Det blir en levande symbol, direkt hämtad från Kosmas Indikopleustes storartade framställning av världsordningen, en väg till himlen som öppnas här i bygden. En himlastege! Här!
I dessa stationer kan fler delta om det finns intresse. En fiskare skulle kunna finnas med för att representera den allra äldsta tiden osv. Ev finns skyltar på varje plats om vilket årtal det är.
FAS 2 INVIGNING
Så ringer kyrkklockorna och det är år 1310. Kyrkan ska invigas. Munkar uppmanar alla att ställa upp sig för procession. Munkarna ger också publiken ett kors som tecken på att de blir kristnade. En liten grupp asatroende protesterar längs med tåget, biskopen står längst fram. Så blir det en tydligare konflikt och Ottar och eller Vendela står uppe på någonting så de syns och frågar sig vad den kristna tron egentligen menar;
OTTAR och eller VENDELA:
Ska man inte ha med sig nånting alls när man dör? Får man inte ha sina vapen, mat och sin hund? Vad är en människa helt naken utan kläder?
(broderas ut, kanske är det fler än Ottar som lägger sig i samtalet)
Konflikten löses upp på ett humoristiskt sätt (typ Ottar, Vendela och deras vänner ger med sig när de blir lovade kyrkkaffe eller nåt sånt)
Processionen går in i kyrkan, biskopen bankar på portarna. Talar latin. På vägen in i kyrkan ser vi en kvinna sitta i stocken.
FAS 3 INNE I KYRKAN
1)
1310 Musik (Te Deum?) vid inmarschen.
Från och med nu sitter alla i kyrkbänkarna och spelet äger rum på en scen längst fram. Kyrkgångarna och predikstolen används också för spel. Men scener som kräver att man ser bra spelas framme på den uppbyggda.
ARKITEKTEN:
Dina planer är befängda! sa dom. Men jag fick rätt, fick jag inte? Tänk ett valv som himlen, sa jag.
BERÄTTAREN:
Ja. Du fick rätt. Kyrkan invigdes 1310. Här! Håll den här (ber någon i kyrkokören hålla upp en skylt med årtalet 1310.)
ARKITEKTEN:
En levande symbol, sa jag, direkt hämtad från Kosmas Indikopleustes storartade framställning av världsordningen, en väg till himlen som öppnas här i bygden. En himlastege! Här!
HÄR KAN BERÄTTAREN, ELLER BERÄTTARNA OM MAN VILL HA TVÅ, FÖRA IN LITE OM MEDELTIDENS LIV I VENDEL, OM KRISTNANDET ELLER NÅT ANNAT MAN VILL POÄNGTERA. SEN KAN HAN VÄNDA PÅ SKYLTEN OCH BERÄTTA OM DE NYA STENVALV SOM BYGGDES 1451.
Här finns två gamla idéer som kan komma till användning.
- En sång byggd på orden ”Vad är en människa helt naken utan kläder?”
- En liten scen med två pojkar som talar om att de varit med om att bygga de nya valven i kyrkan. Den här stenen har jag satt dit.
Berättaren snubblar över DEN ASYLSÖKANDE som sover framme vid scen, det visar sig att han/hon gömmer sig i kyrkan. Berättaren kommenterar att han är ute i helt fel århundrade. Så han/hon går och lägger sig igen. (för att återkomma på slutet)
2a)
1448 Fru Agneta om sitt liv och Mariabilderna.
FRU AGNETA:
-Jag är redan gammal. Jag skall dö snart och ensam har jag försmäktat efter min makes död, 20 år levande begravd i denna ödsliga bygd . Jag som växte upp nära hovet i Köpenhamn förtvinar som gisslan här där bara skogen växer. Inte ens ett barn har jag fått. Inte en son, inte en dotter. Jag är sannerligen som Sara i Bibeln, eller Anna innan de fick Guds nåd. För mig finns inget jordiskt hopp längre, annat än om Johan min syster Margaretas son vill bevara också mitt namn från glömskan. Är det konstigt då om jag lägger hela mitt arv på att förgylla detta tempel till Marias ära, så att hon kanske ändå skall vara också min förbedjare på den Yttersta dagen.
2b)
Målaren JOHANNES IWAN. (Leif funderar på detta)
Ett förslag är att Fru Agneta och Johannes Iwan har en dialog om vad som ska målas
3) 1500-tal
BERÄTTARE:
På 1500talet samlade Gustav Vasa osv…..
en mkt kort och gärna skämtsam scen där befolkningen gömmer nattvardskärlen för Gustav Vasa
4)
1600-tal
BERÄTTAREN:
Ger en kort historisk beskrivning av tiden. Jerker som är dräng hos prästen eller på annat sätt arbetar för kyrkan står och arbetar med något och blir också presenterad av berättaren. Som sedan avbryts av att kvinnan som suttit i stocken förs in och upp på scen av en präst och en församlingsbo. De anklagar henne i korta ordalag för att ha förbindelser med onda krafter. Jerker skickas ut.
KVINNAN:
(Känner igen Jerker): Jerker!
JERKER:
(börjar gå ut men stannar halvvägs och talar till publiken):
Tung är min dag.
Värker gör min skada, värker gör min själ.
Min Gud varför är du så svår att förstå.
Saliga äro de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet
lär det står i din heliga skrift.
Varför låter då prästen som väl bäst kan tolka ditt ord
fördöma en barmhärtig kvinna som med sin klokskap
räddat mången från sjukdom och armod.
Hur kan jag då handla?
Hon botade mig.
Träder jag till kvinnans försvar straffas jag av Gud.
Tiger jag straffas denna kloka kvinna för sin godhet men jag går fri i min feghet.
Om jag inte fått hjälp att läka mina skador hade jag inte kunnat arbeta och försörja mina barn.
Om jag försvarar kvinnan blir jag dömd och mina barn blir utan far.
Gode Gud du som har all makt, jag ber dig allra nådigast– Låt denna kvinna slippa sitt straff!
KVINNAN:
Jerker! Känner du inte igen mig?
JERKER:
Jo. (vänder sig om) Det är inte nåt ont det hon har gjort.
PRÄSTEN ELLER FÖRSAMLINGSBON:
(Skarpt) Tänk på vad han säger.
JERKER:
Gud hjälpe mig men det är inte nåt ont.
Denna scen har än så länge ingen avslutning. Antingen avslutas den här och vi får först i slutscenen reda på hur det gick för kvinnan (i samband med att andra karaktärer också har ”slutrepliker”)
- eller så ser vi hur kvinnan räddas och häxprocesserna stoppas?
Målningen barmhärtighetsgärningen exponeras i samband med denna scen, kanske finns johannes Iwan med på något sätt då.
5)
1700tal. Kyrkan byggs om, målningarna målas över. Maktpolitik.
Städerskan: Men här sitter ju siffrorna helt på tok. Det är ju sjuttonhundratal nu. (sätter upp siffror på psalmtavlan) Det är nytt och nyare ska det bli!
Städerska: (håller för näsan) - Borde man inte sprita här, det luktar ju kadaver.
Målaren: - Ja, vi ska i alla fall vitkalka. Väggarna är ju svarta som synden, för att bara inte tala om taken.
Städerska: - Skönt att de har huggit upp rejäla fönster så att man ser något
Målaren: - Det rivs för att få luft och ljus och bänkar för alla församlingsbor
Städerska: - Men det är väl onödigt, varför kan inte vi få sitta på de bokade bänkarna som står tomma jämt. varför har slottet sex rader till exempel.
Målaren: - Hoppsan, jag trodde vi klippt bort den där repliken. En del borde censureras.
Kan vi inte sätta in ett klipp från You-Tube med Anna Ankas barnuppforstan här istället.
Städerska: - Den nya altaruppsatsen är i alla fall fin. Luther och Melanchton, det är äntligen ett par ståtliga karlar att titta på. Ja, mycket ska man se innan... Jag sprutar händerna en gång till.(gör så) Ska du inte ha en slurk du också?
Målaren: Tja, en liten klämtare kan jag väl ta för säkerhets skull, men vill ju inte sprida något i onödan. I Vendel fölier man med sin tid och river ner gamla murar. Bort medeltidens mörker häxerier, förbannelser och helgonkulter.
Städerskan: (pekar på någon i publiken) Men vad har vi här då. Dig har jag inte sett i taxeringskalendern, så du har nog hamnat i fel bänkrad. Kan du inte läsa siffror? Uff, till nykyrkan med dig bara!
Här ska GREVEN också in och det ska mätas upp en kyrkbänk som är högre än de andra åt honom och hans fru.
6)
Artonhundratalet berättas av berättarna tillsammans. De kan dyka upp med skylt i predikstolen, kören kan sjunga och hålla i skyltar osv.
1870-1890 Erland skriver ner lite om allt som händer denna tid, frikyrkan, utgrävningarna, skiftesreformen. (musikinslag: en väckelsesång)
textfragment som kanske kan inkluderas:
Jag är mjölkerskan Edit
Hur skall jag orka, vi har ju redan sex munnar att mätta där hemma.
Karlsloken är det ju inte så mycket med numera, sedan han gick genom isen i vintras och drog på sig den elaka hostan som håller oss vakna på nätterna. Han klagar på att han inte orkar något numera. Men att komma till det orkar han minsann.
Nu är jag på det viset för sjunde gången. Och vilka synder har jag begått som måste bära en så tung börda?
Dessa tidiga mornar, om en ändå slapp. Men vad skulle vi göra utan mjölken?
7)
1930
PRÄST I PREDIKSTOLEN:
Mässar obegripligt och långtråkigt.
POJKE:
Hu så trist det är att sitta här vareviga söndag inte förstår man vad prästen säger det är så många krångliga ord och det mesta handlar om synd, hur man än beter sig får man brinna i helvetet. Jag är säkert redan dömd. Det går inte en dag utan att någon talar om för mig vilken satunge jag är, som i går då jag tappade fina skålen i golvet, jag skulle ju bara låna den en liten stund till grodynglen jag hittat.
Till domedagen är det säker långt undrar när den blir… men örfilar och piskrapp gör ont nog.
Hur skall jag nu förklara det här, att rispa på kyroväggen med en kniv kan säkert inte Gud tåla. Men det ÄR något under den vita färgen. Skall jag våga tala om det, nej man får ju inte ha någon kniv med sig in i kyrkan. Vad skall far säga, vad skall prästen säga och så var det där med Gud och helvetet. Han ser ju allt så han vet ju redan vad skall jag ta mig till.
FRU AGNETA:
Gud vet men inte de andra. Du måste berätta.
JOHANNES IWAN med flera vädjar om att han ska berätta det. Prästen mässar i bakgrunden. Någon: Du vet inte hur det känns att sitta i tvåhundra (?) år bakom vit färg. Släpp ut oss!
POJKEN:
(ställer sig upp) Ursäkta.
Alla blir bestörta över att han avbryter prästens predikan.
POJKEN:
Det är människor på väggen.
FOLK I KYRKBÄNKEN:
Han är galen. Etc
RESTAURATÖREN:
Nej! Han är inte galen. Titta här ska ni se. Här finns bilder. Överallt. Minnen av människor. (berättar lite om några målningar) övergår i en sång som baseras på fragment ur denna dikt (Marit tittar på hur den kan se ut) :
Skönheten, färgerna
Det återspeglas, allt blir helt plötsligt så uppenbart
Så uppenbart vackert
Även om det ter sig kallt, även om det ligger något dystert i luften vi andas
Så finns där en känsla av hopp och tro
En framtid som är värd att förlita sitt öde på
Människorna som levde här
Även de återspeglas, men deras reflektion har blivit dammig med åren
Det gör inget, det rena, det sköna, det ljuva finns fortfarande kvar
Det finns där
Men du kan inte ta på det, bara känna det
Känn kärleken min vän, upplev det de fick uppleva
Ta de till dig, håll dem nära
Ty de har så mycket att berätta om du bara är villig att lyssna
Vi ska berätta deras historia
Hedra deras minne
Visa alla
Vi skall ropa deras namn, sjunga deras sånger och gå deras stigar som sedan länge fallit i glömskan
Våra vänner, våra älskade
Tack
Så länge människan är villig att minnas och göra sig påmind kan hon bli odödlig
Ty de lever vidare i oss, i både tanke och själ
Det är det minsta vi kan göra för er
Det är vår gåva
Tack vänner
Tack våra älskade
8)
Berättarna tar vid. Nathan Söderblom återinviger. 2:a advent 1930. Ev en ny procession. Adolf Tollsten är med i den.
9)
1940 tal. Någon text ur Elsie Johansons produktion.
19?? Erik Sahlström. Nyckelharpan släpps in i kyrkan. (eventuellt kanske de har försökt att få vara med redan i processionen ovan??? Men inte tillåtits?)
10)
Nutid. Berättaren snubblar återigen över den sovande flyktingen som vaknar igen. Nu i rätt tid.
OTTAR ELLER KVINNAN:
Jag fick aldrig svar på min fråga jag. Vad får en människa egentligen ta med sig? Tiden går. Århundradena går.
DEN ASYLSÖKANDE:
Jag fick bara med mig mina kläder.
POJKEN:
(som hittade målningarna) Jag fick inte stryk. Men jag vet fortfarande inte hur det ska gå med det där med domedagen.
FLERA ANDRA KARAKTÄRER KAN HA ENSKILDA REPLIKER HÄR.
DEN ASYLSÖKANDE:
På nätterna när jag ensam här i kyrkan så är det ändå som om jag hade sällskap.
(en av målningarna fokuseras med ljus)
OTTAR:
Tiden går. Århundradena går.
DEN ASYLSÖKANDE:
Ja.
(går till psalmtavlan och ändrar siffrorna till 2010)
Sådär.
MUSIK
