Riddaren inför Maria

Bild: Wikipedia Commons

Biblia Pauperum har en sida med framställningar i anslutning till Bebådelsen. Där finns Eva som frestas av ormen, Ängeln Gabriel som kommer till Maria och en riddare som ber till Gud inför ett skinn. Det är den sista av dessa scener som jag vill säga några ord om. Texterna hänvisar till en passage i Domarboken 6 som lyder sålunda enligt 1917 års bibelöversättning:

Och Gideon sade till Gud: »Om du verkligen vill genom min hand frälsa Israel, såsom du har lovat, så se nu här: jag lägger denna avklippta ull på tröskplatsen; ifall dagg kommer allenast på ullen, under det att marken eljest överallt förbliver torr, då vet jag att du genom min hand skall frälsa Israel, såsom du har lovat.»

Och det skedde så, ty när han bittida dagen därefter kramade ur
ullen, kunde han av den pressa ut så mycket dagg, att en hel
skål blev full med vatten.

Men Gideon sade till Gud: »Må din vrede icke upptändas mot mig, därför att jag talar ännu en enda gång. Låt mig få försöka blott en gång till med ullen: gör nu så, att allenast ullen förbliver torr, under det att dagg kommer eljest överallt på marken.»

Och Gud gjorde så den natten; allenast ullen var torr, men
eljest hade dagg kommit överallt på marken. (36-38)

- Judarna vill ha tecken, säger någon i Bibeln, och kanske är det svaret på frågan varför jungfrufödseln var nödvändig. Jesus skulle motsvara alla förutsägelser om den kommande frälsaren och det är klart att Gud kan åstadkomma det. Gideon ber Gud om ett tecken två gånger, för han upptäcker att det första tecknet går att bortförklara. Precis som vi alltd söker materiella förklaringar på händelser som har uppenbar symbolisk mening hotas Gideons övertygelse av hans eget vardagsförnuft.

I Vendels kyrka möts vi direkt innanför dörren till vapenhuset på höger hand av framställningen av en riddare som böjer knä inför jungfru Maria. Det är inte orimligt att se Gideon inför det daggvåta skinnet och vi påminns om att Vendelkyrkan är en Bebådelsekyrka. Förmodligen är den orienterad mot solnedgången 4 april som motsvarar den medeltida kalenderns Marie Bebådelse 24 mars. Jag tror att det var därför som det var extra nödvändigt att bevara rosfönstret i väster när valven slogs på 1400-talet. Det har visat sig att det nu igenmurade fönstret inte kan ha varit det ursprungliga, men jag tror att detta var något högre placerat och att man därför var tvungen att flytta det när valven slogs för att det inte skulle hamna i valvmuren.