Pilgrims- och löftesmotiv i kyrkan och legenderna

I Anna och Joakims historia är pilgrims- och löftesmotivet påtagligt närvarande. Joakim bär en pilgrimsliknande stav när han kommer till Jerusalems tempel i framställningen på Vendels kyrkas nordvägg. På väggen mitt emot betraktar pilgrimshelgonet St Jakob Mariasvitens bildberättelse. Bredvid St Jakob ser vi några pilgrimer som får del av kyrkans gåvor i en scen ur St Lars legend. En jämförelse med Eriksmiraklen visar att dessa scener har motsvarighet i 1300-talets liv.

Så här framställs motivet i Marias barndomshistoria: "Och barnet var två år gammalt och Joakim sade: - Låt oss ta henne upp till Herrens tempel så att vi kan infria det löfte vi gett, annars kanske Herren kallar oss utan att ta emot våra offer."
(ur Jakobs evangelium)

--- ur Eriksmiraklerna efter Anders Erikssons sammanställning ss14-16 ---

"Den fattiga kvinnan följde hans råd. Hon lovade att om hennes son skulle överleva och tillfriskna så skulle han varje år gå till Gamla Uppsala till St Eriks grav och låta läsa en St Eriksmässa där. Då hon lovat detta och mässan var över så for hon hem igen och då hon kom till gården kom pilten som hon lämnat när han var döende, springande mot sin mor på gårdsplanen."
Händelsen inträffade 1306 på St Olofs afton (28juli) och redan vid St Lars (10 augusti) samma år är pojken så stark att han kan gå med sin mor för att tacka i Gamla Uppsala. Den förkunnades i Vendel vid invigningen av kyrkan 1310.
---
En präst som hette Mårten var på väg hem från ett prästmöte i Uppsala 1293, då hästen snavade och han kastades av och slog huvudet så illa att han blev sängliggande halvt medvetslöst i en vecka utan att äta. Kyrkoherden som tagit hand om honom blev rädd att han skulle dö och "han lovade gud och St Erik för den sjukes räkning att om Gud för St Eriks bön ville ge honom hälsan så skulle densamme herr Mårten offra ett huvud av vax som skulle väga ett pund och från rummet där han låg sjuk gå pilgrimsfärd till Uppsala och själv bära fram sitt offer" Då vaknade Herr Mårten ur sin dvala och fullgjorde glatt det löfte som getts för hans räkning.
---
År 1310 efter Guds födelse fick ärkebiskopen (Nils Kettilsson) frossan på St Eriks afton (17maj). Han blev sängliggande med skälvningar som pågick hela natten, tills han var övertygad om att han skulle dö. Då gav han ett löfte till St Erik att i alla sina dagar hedra helgonet med dagliga läsningar och hålla alla bönetider på St Eriks dag. Då blev han frisk och kunde själv predika om detta inför alla de som samlats för att fira St Eriks dag.
Så hände det 1311 att ärkebiskop Nils blev hemma på sin gård på St Eriks helgen, i stället för att fara till Uppsala. Då blev han svårt sjuk på St Eriks dag (18 maj) och såg detta som ett syndastraff för att han underlåtit att hålla sitt bönelöfte. Han lät därför leda sig till Uppsala och blev på detta sätt botad.